Första dejten med Y

Förra hösten kände jag mig lite less på att vara singel faktiskt. Men vart skulle man träffa en tjej i den staden? En tjej som inte var insyltad i det lesbiska/feministiska gänget där det kändes som om jag redan kände de flesta mer eller mindre. Jag började hänga lite mer på qx och snackade med lite folk. Jag hade inga stora förväntningar på att träffa någon och jag var nog lite skraj också. Men så åkte mina roomies hem över jul och jag var kvar ensam och skulle jobba över julhelgen. Jag började prata med en tjej på qx och det var som om det bara klickade. Vi mejlade hela kvällen och halva natten, samtalet bara flöt och vi pratade om allting. Nästa kväll fortsatte vi att mejla i flera timmar och jag började bli väldigt nyfiken på denna tjej. Hon hade en rätt suddig bild på sin sida, men hon såg väldigt söt ut. På bilden pussade hon på kinden, personen var bortklippt ur bilden men jag kommer ihåg att blev lite svartsjuk. Eller ja, mer att jag önskade att hon skulle pussa mig också. Nästa dag bestämde vi oss för att ses. Vi var båda övergivna av våra roomies under julen vilket fungerade väldigt bra som ursäkt. "Ja vi har ju inget bättre för oss." Men jag hade nog velat träffa denna tjej ändå.. Vi skulle ses hemma hos mig och dricka kaffe så vi möttes på halva vägen. Det var kallt och vi var båda väldigt påpälsade så jag kunde knappt urskilja henne under alla kläder. Vi gick sen hem till mig och satt i flera timmar och pratade. Jag var nog lite orolig att hon inte skulle tycka att jag var hennes typ, en vegan som bodde i kollektiv och var täckt av tatueringar. En bit in på natten var det full snöstorm och jag skulle följa henne hem. Nu i efterhand kunde jag ju ha frågat henne om hon ville sova över, men det vågade jag inte det då. Så jag följde henne en bit hem i snöstormen och när jag sen vände hemåt var jag jätteförvirrad. Jag kände någonting men visste inte riktigt vad det var. Var jag intresserad eller inbillade jag mig bara för att jag var trött på att vara ensam? Men nästa gång vi sågs så visste jag, det var ingen inbillning. Sen började en period då båda två var för fega att ta första steget, men det är en annan historia.

/A