Framtiden

Det här med att skaffa barn känns lite komplicerat när man lever med en tjej. Men både jag och A är på samma spår, en dag vill vi ha barn. Men inte änn.

Jag började fundera på heteropar som blir gravida av "misstag", välkommet men oftast oväntat. Det är ju något som aldrig kommer att hända oss. På ett sätt skönt att kunna planera in en sådan sak. Men synd på ett annat. Då kan det bli så att man går och väntar på rätt tillfälle att försöka och känner man sig någonsin riktigt redo för barn? Eller blir man det under dom 9 månaderna..?

Jag har några äldre syskon som alla har barn och vad jag vet så var det mer eller mindre oplanerade barn. I alla fall dom första till respektive syskon, men välkomna barn såklart..

Om det hade varit så att vi hade kunnat bli gravida på naturlig väg och om vi hade blivit det nu så hade vi behållt det. Utan att tveka. Skrämmande att tänka på det, jag känner mig mogen för barn. Men inte redo. Inte ekonomiskt, inte rent praktiskt. Studier ska avklaras, jobb ska skaffas, resor ska göras, giftemål osv..

Egentligen är det några grundkrav jag har på mig själv och oss innan barn börjar att göras.

1. Vi ska ha det stabilt ekonomiskt.

2. Vi ska ha varit tillsammans ett tag och bara varit "vi två" i ett par år.

3. Vi ska ha hunnit med våra resor vi planerat. Självklart kan man åka med barn men dom resor vi planerat är inte barnvänliga.

4. Vi ska vara gifta. Av juridiska och praktiska skäl, har man barn ihop ska man gifta sig. Tycker jag. Det är så mycket säkrare om man är gift. Tex. om en förälder dör och man har hus ihop och inte är gift. Då måste man flytta om man inte har pengar att köpa halva boendet. Hälften av sparpengarna på gemensamma kontot går till barnet osv. Man har ingen arvsrätt alls. Det går inte heller att skriva ett testamente, för barnet ska alltid ha sitt. Det känns oromatiskt att tänka så, men lagarna är gamla och man ska komma ihåg att när dom stiftades så var äktenskapet en ren affärsuppgörelse.

Men, bröllop är mysiga. Jag älskar dom. Och jag älskar A, så att lova och bekräfta vår kärlek inför släkt och vänner är något jag längtar till att få göra. Så det är inte bara av juridiska skäl såklart. Men innan vi skaffar barn ska det vara gjort.

Varför tycker folk att man kan skaffa tre ungar tillsamanns men att gifta sig är något man inte vill för då binder man ju sig? Skaffar man barn med någon så är man ju bunden till den mäniskan för evigt. Gifter man sig kan man skilja sig om det inte funkar..

Man ska gifta sig av kärlek, men det är väl ännu viktigare att skaffa barn av kärlek?

Det är vad jag tycker, men jag respekterar att folk är olika.

/Y