Det förra inlägget om bröllopet väckte en liten debatt. Det gillar vi såklart, men det blev lite "missvinklat". Om vi ville skulle vi kunna slå på stort och ha ett mega bröllop med krimskrams och en massa lull lull "prinsessbröllop style", i alla fall med tanke på kostnaden. Men dom pengar vi har vill vi satsa på annat som tex. ett framtida lägenhets köp eller resor. En fest för alldeles för mycket pengar känns inte aktuellt för någon av oss och som A sa, "Det skulle kännas så falskt" det är inte vi. Varför vi sa tidigare att vi hade liten budget var för att vi tänker inte på dom pengar vi har som något vi ska använda nu, dom är för framtiden. Vårat bröllop kommer att bli precis som vi vill ha det, enkelt, speciellt och för våran skull. Det är väl efter vigseln som livet tillsammans börjar på riktigt?
Vi vill gifta oss för att vi vill leva med varandra livet ut inte för festen. Vi har nämt tidigare att vi hade planer på att gifta oss i smyg, men vid närmare eftertanke vill vi ha dom närmaste där när vi lovar varandra att spendera resten av våra liv tillsammans.
Jag tycker det är helt okej att spara till sitt prinsessbröllop om man vill det, men personligen skulle jag nog aldrig spara till något sådant, men alla är vi olika, tur att jag träffade A som är likasinnad :).
/Y
jo självklart ska man väl gifta sej för att man vill leva med varandra hela livet, men jag tycker det är så typiskt flator att snåla med såna grejer och gå så fort fram med allting. ett äktenskap ska vara planerat, inte nåt som man bara rusar in i.
SvaraRaderaJag håller med, i alla fall om att man inte ska rusa in i något. Det andra vet jag ingenting om :)
SvaraRaderaMen hursom helst, som sagt jag tycker inte heller att man ska rusa in i något. Men om man planerar framtiden tillsammans och allt vad det innebär så ser jag inga hinder. Att gifta sig är ju ingen garanti för att det håller för evigt. Vad spelar det för roll om man bor ihop i 10 eller 2 år innan? Förhållandet förändras ju inte, eller borde inte göra det, det är ju bara dom utomståendes syn som förändras.
/Y
Hihi ni är ju gulliga ni.
SvaraRaderaJo det gör faktiskt det. Tror du att mitt förhållande med min flickvän var detsamma för 2-3 år sedan som det är idag? det var det inte. Vi hade massor av problem, att gifta sej var inget vi tänkte på då men vi kämpade på, och nu är vårt förhållande starkare än nånsin, vi känner varandra på ett helt annat sätt idag, bättre än vad många andra känner sin partner måste jag säga, och sånt tar tid, tro mej.
SvaraRaderaJ, nu kan jag ju inte svara för Y men jag tror inte det var riktigt så hon menade. Det är klart att förhållande förändras i takt med att tiden går och man förändras som människor. Jag tror att det är väldigt individuellt när man som par känner sig redo att gifta sig, mycket beror nog på vem man är, var i livet man befinner sig, hur förhållandet har sett ut, precis som du sa. Jag tror absolut att man ska vänta tills man känner sig helt redo och man känner sig säker på att man vill leva med den här personen resten av livet, men jag tror det tar olika lång tid att komma till den punkten.
SvaraRadera/A
N: Tack så mycket :)
SvaraRaderaJa, A det var så jag menade. :)
/Y