Det här har jag nämnt förut, men när A är borta så går jag inte och lägger mig i normal tid. Jag vet inte varför men det är skönt att vara vaken på natten, allt är lugnt och alla bra och tokiga idéer kommer just då, på natten. Men när A är hemma så vill jag ju lägga mig med henne för att det är så mysigt, ligga och kramas och pussas och prata om dagen.. Jag saknar henne. Nåja, jag vet ju att hon kommer tillbaka. Men varje gång hon är hemma hos sina föräldrar så vill hon flytta ner. Det vill jag också. Så det kommer nog att bli så. Frågan är bara när..
Jag känner aldrig så när jag är upp, att jag vill flytta hem igen. Kanske inte så konstigt, jag kommer från en jäkla byhåla där utvecklingen ligger ungefär 20 år bak i tiden. Det är sant, jag överdriver inte. Jag menar inte att det inte finns bredband eller mobiltelefoner utan hur folk tänker. Om allt, om nya saker, om könsroller, om folk med annan hudfärg osv.. Jag orkar inte med det. Nej, jag nöjer mig med att träffa familjen , roa mig med mina gamla vänner, som jag egentligen inte har så mycket gemensamt med längre, men det är så härligt okomplicerat att umgås med dem ibland.
Jag längtar till den dag vi gifter oss, snart så. Ett år går fortare än man tror.
A`s mamma hade tydligen redan köpt en klänning att ha på bröllopet haha Vi har inte sagt något om det än. Fast hon kanske anar..
/Y
Jag vet hur det känns, min kära sambo brukar alltid lämna mej ensam hemma när hon åker till israel varje år, det är jobbigt, men skönt när man väl ses. Ibland behöver man lite tid ifrån varandra, särskilt när man är sambos och ser varandra varje dag.
SvaraRadera