Att beskriva sig själv är alltid knepigt, men jag är en person som befinner mig i mitten av 20 årsåldern, på gränsen till att tippa över till den äldre halvan. Det skrämmer mig lite grand. Mest för att jag skulle ju ha gjort så ofantligt mycket före jag blir gammal. Det tyckte jag när jag var ungefär 15år. Nu tycker jag inte att 30 är speciellt gammalt, men det tyckte man ju då.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor, men jag känner att klockan börjar ticka snabbare och snabbare. Därav den största åldersnojjan. Tur att jag har A som lugnar mig, annars hade jag blivit mer crazy än vad jag redan är.
Jag tycker att jag är smart, det tycker andra också. Jag har superb kroppskordination efter en barn och ungdom som fotbollsspelare på rätt hög nivå. Så hög som det kan bli i de norrländskaskogarna. Jag spelade med pojkar i min ålder och även äldre och tillhörde dom bästa.
Jag får nästan en tår i ögat varje gång jag tittar på tidningsurklipp där ledare och andra tyckare hyllar mig. Det får jag för att jag undrar, vad fan hände?
Jag var trygg för att jag visste att jag var bra på någonting, jag hade fotbollen.
Nu, efter många år vet jag vad som hände. Livet hände, nu vet jag hur skör en tonåring kan vara.
Jag vet också hur inkompetenta kuratorer och skolpsykologer kan förgöra en individs framtid. Jag har kommit över det, nej det har jag inte men jag har börjat inse att det bara är jag som kan ändra på mitt liv. Det har jag gjort radikalt. Nu är jag den människa jag vill vara, som jag alltid velat vara oavsett vad andra tycker. Eller jag försöker, men alla har ju brister.
Det jag vill säga är att dessa erfarenheter har gjort mig till den jag är idag. Det är av motgångarna man lär sig. Jag kommer aldrig att uppfylla min dröm om att kunna försörja mig på fotbollen, den drömmen har jag haft sen jag var liten men den försvann för ett antal år sedan, efter det har jag ständigt sökt efter en ny dröm. Att jag inte har hittat en sådan gör att jag känner mig vilsen.
Jag har gjort mycket, upplevt många saker som många 25åringar inte har. På gott och ont. Livet blev inte som jag förutspådde, men vad vet en 15åring om livet egentligen?
Idag är jag kär, trygg, optimistisk inför framtiden och samtidigt förväntansfull, snäll och ser gärna den komiska sidan av det mesta. Det är min presentation av mig själv.
A:
Jag är ett år yngre än Y så jag är också i mitten av 20-års åldern. Just nu läser jag till sjuksköterska och trivs väldigt bra. Det har varit ett drömyrke för mig sedan jag var liten och efter att ha jobbat som undersköterska inom barnsjukvården några år visste jag att det var det här jag ville. Jag trivs väldigt bra med barn, stora som små. Det är kanske därför jag alltid blir "lektanten" så fort jag träffar något barn.
Jag har varit aktiv inom politik sedan jag var 14, dock inte särskilt mycket partipolitiskt utan med klimatfrågor och djurrätt. Detta ägnade jag stora delar av min fritid åt som tonåring och är något som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat. Att debattera, argumentera för min sak och försöka göra världen bättre känns rätt självklart.
Nu för tiden får mitt engagemang dela min lediga tid med yogan. Något som jag också började med i tonåren och som bet sig fast. Efter att ha rest runt i Kina och Indien har meditation och klassisk yoga blivit en viktig del i mitt liv, nu håller jag yogaklasser ett par gånger i veckan och fortsätter att utvecklas. Jag behöver min tid för mig själv vilket gör att jag rätt ofta känner mig instängd i vår pyttelilla lägenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar