Morgontrött

Y är helt hopplös på att gå upp på morgonen. Varje kväll säger hon att hon ska gå upp med mig men stort sett varje morgon så har vi samma rutin. Alarmet på mobilen ringer, jag trycker på snooze och börjar pussa och krama Y lite grann så att hon ska vakna. Alarmet ringer igen 10 minuter senare och jag pussar lite till på Y innan jag kliver upp, klär på mig, gör mig i ordning och ger katterna mat. Innan jag sätter igång med frukosten går jag in i sovrummet igen och pussar på Y. Hon brukar alltid gnälla om att hon får mitt hår i näsan eller att jag överhuvudtaget råkar röra hennes näsa. Jag traskar tillbaka ut i köket, fixar kaffe och tar varje morgon hoppfullt fram en kopp till Y också. När jag sitter och äter min frukost hojtar jag då och då in till min älskling om hon är vaken, något hon inte brukar svara på. Jag packar ihop mina saker och kramar Y en sista gång innan jag sticker iväg, ibland går hon upp när jag går och ibland somnar hon nog om igen. Sen brukar hon hävda att allt det här är mitt fel, att jag inte väcker henne på "rätt" sätt, ni förstår nog vad jag menar..

/A