Hittade en
artikel på SvD den här gången, alltså INTE Aftonbladet som brukar vara källan. Den handlar om ett par som träffades på internet och började prata bröllop efter bara fem dagar.
Jag kan känna igen mig, eftersom jag och A träffades på det sättet. Fast vi blev inte så seriösa på en gång, även om vi båda visste hur det skulle gå efter första dejten. Det bara klickade, svårt att säga hur men inte på det där explosiva sättet med fjärilar i magen och knäsvaghet. Nej på ett annat sätt, vi smälte som ihop och vi förstod varandra, jag har aldrig träffat någon som förstått mig på det sättet, det var magiskt bara. Det tog ett antal dejter innan någon vågade ta första steget men det hängde i luften ett bra tag. Vi tog det väldigt lugnt fram tills vi kom fram till att vi båda ville samma sak. Sen gick det fort haha
Som killen i artikeln säger, Vi träffades vid rätt tidpunkt i livet. Så känns det med A, vi träffades i en tid då vi båda ville samma sak, utan att veta om det innan.
Vi har pratat om det många gånger, om hur det hade blivit om vi träffades tidigare i tex. skolan. Förmodligen skulle vi bara ignorerat varandra för att vi är så olika på ytan, men läskigt lika på insidan.
Det framgår också i artikeln att nästan vart 4e par träffas på internet, det är ett bevis på att den stämpel som var lagd på internetdejtande för några år sedan är utsuddad. Alltså att det skriker desperat, ful och social inkompetent om dom som sysslar med sådant.
MEN, man ska vara vaksam. Man vet aldrig vad som väntar, man måste vara försiktig. Bakom en skärm kan man vara vem som helst och inte behöva stå för det, och man ska vara beredd på att det kan vara en otäck typ som väntar.
Hur som helst, jag hade förmodligen aldrig träffat A utan internet, jag tycker det är den bästa platsen att träffa någon, inte bara en partner men också kompisar som är likasinnade.
Jag blev glad när jag läste den här artikeln, den är så gullig. :)
Men jag är nyfiken, hur träffade ni eran flick/pojkvän?
/Y